Vi har nu varit här i 2 dagar, har 8 dagar kvar. Älskar det. Min frånvaro beror såklart också på detta. Jag försöker göra som läkaren sa åt mig och stänga av hjärnan. Jag tror jag börjar lyckas, har inte haft extrema-huvudvärken sen i söndagsmorse(!!) Grymt, heja!
Nu kommer jag berätta en till del av mitt numera ganska dåliga, klagofyllda mående. Det gör jag endast för att jag vet att det speglar av sig här, hur ogärna jag än vill det. Samtidigt så är det en del av mig och det måste jag, och även ni, acceptera.
Jag har ju tidigare skrivit om den fruktansvärda huvudvärk jag lidit av den senaste månaden, och även domningarna i mitt ansikte sen ett halvår tillbaka, vilka blivit betydligt värre det senaste. Jag orkade inte med att gå och vara orolig för detta hela tiden, så jag gick till en neurolog/hjärnläkare som inte blev riktigt klok på vad det kunde vara. Fick tid till MR (magnetröntgen) som inte visade något speciellt konstigt där inne. Så efter att jag på mitt återbesök förra veckan satt och pratade med läkaren om mitt liv och tillstånd så fick jag en eventuell, men trolig, diagnos: Psykisk utbrändhet. Snart 23 år och utbränd. Tjiho. Han gav mig en varning: "Du måste stressa ner och vila innan din kropp och ditt psyke rasar samman". Ajdå. Gravallvarligt dessutom. Detta är ett stort problem eftersom jag verkligen inte kan slappna av. Jag vet inte hur man gör? Går alltid runt med en stresskänsla och jag kan inte bara sitta i soffan på kvällen, kolla på mitt favoritprogram och that´s it. Nej, jag måste göra nåt samtidigt. En ständig inre rastlöshet. Inget av detta syns utåt, där finns en mask.
Jag har faktiskt ett tag känt av och tänkt tanken att 'nu rasar jag snart ihop', men det har varit på ett skämtsamt, men ändå seriöst sätt. Undertonen har varit seriös. Så när läkaren satte ord och verkligen uttryckte det jag längre funderat på, blev jag faktiskt lite rädd. Jag vill inte bryta ihop. Jag måste orka.
Dessutom har jag tydligen sjuklig sömnbrist. Jag sover mina 7-8 timmar/natt, men kvaliteten på sömnen är noll.
Han förklarade det som att eftersom jag är så uppe i varv hela dagarna så går kroppen in i "dagsläget" under natten, alltså uteblir återhämtningen som normalt ska finnas under nattsömnen. Inte bra. Inte alls bra.
Tänk så mycket psyket kan påverka människan.
Med detta sagt är det ingen empati och "tyck synd om" jag är ute efter, nej jag vill bara berätta och förklara mitt mående och klagande.
Avslutningsvis så har det aldrig känts bättre och mer lägligt med semester. 10 dagar i fjällen passar perfekt nu. Och som grädde på moset, 5 dagar kvalitetstid med en saknad vän.
När detta inlägg publiceras sitter jag på tåget hem till mina kära föräldrar. Imorgon och på fredag ska jag bara ta det lugnt och sen fixa ihop 5 luncher att ta med till fjällen; tänker mig lasagne, biffar, något med lax, kålpudding, hamburgare inkl.bröd. På fredagkväll kommer Ellinor upp från Göteborg och på lördagmorgon bär det av!
Jag längtar som en tok. Är så i behov av vila, semester och energipåfyllning så det skriker om det.
10 dagar med snö, sol och bara slapp. Jag hoppas självklart att jag ska kunna åka skidor också (pepp pepp, heja foten!).
Under veckan kommer min farbror och faster upp några dagar också, mysigt! De bor i Kungsbacka annars så inte direkt ofta man träffar dem.
Sätt ugnen på 200g. Lägg laxen i en ugnsform och salta. Blanda grädde, vatten, buljong, vitlök, hälften av fetaosten, salt och peppar. Fördela såsen över fisken och strö över resten av fetaosten och rosépeppar. Gratinera i ugn ca 20-30 min (beroende på ugn). Laxen är perfekt vid 55grader.
Servera med stekt sparris.
Receptet är hämtat och aningen modifierat från Coop.
Härom veckan var jag och lunchade med fina Hanna. Hon ville ha frukost och jag lunch, så vi gick till Cappuccino här i Göteborg. Det ligger vid Kungsportsplatsen ungefär.
Det roliga var när vi kom in och Hanna fick syn på räksalladen. Det blev ingen frukost-macka om jag säger så ;)
Vi tog varsin mega-räksallad. Och GUD, vad god den var. Mycket, goda räkor, någon god röra och färsk sallad. Ett plus för att det inte låg någon pasta eller quinoa att behöva pilla bort.
Ja, riktigt gott alltså. 89 kr och du får en riktigt bastant mål. Jag orkade inte äta upp allt.
I lördags hade vi en så himla trevlig dag. Vi var 6 tjejer, relativt okända för varandra, som genom Instagram/facebook ordnat en LCHF-träff. Det blev så lyckat. Vilken bra dag.
Jag känner jag att jag inte kan beskriva dagen bättre än Lisa gjort på sin blogg, så jag länkar er vidare dit istället.
Ni får såklart gärna återkoppla här om ni vill det :)
LCHF-instagrammare i ett nötskal ;)
--
Jag ska i fortsättningen försöka blogga lite oftare, men det har varit lite mycket med annat det senaste.
Ni får ursäkta frånvaron här men har inte riktigt tid och ork just nu. Tids nog kommer jag berätta varför, men nu är det som det är. Jag ska dock inte sluta blogga, utan skriver alla stunder jag får över och orkar. Har lite recept och annat som väntar också..men håll ut, jag är snart tillbaka!
Imorgon är det LCHF-träff, wiiie!
Detta har jag "unnat mig" två dagar i rad nu, har en infektion i kroppen och behöver vitaminer. Det är ju dessutom naturligt, även om det innehåller fruktos. Och sen är det ju fasligt gott också!
I början av förra veckan rensade och kollade jag igenom min frys. Jag hade rätt mycket mer mat än jag trodde där..
Bland annat 17 portioner lagad mat, ooops! Så nu har jag ätit matlådor i snart två veckor. Tråkigt, men nödvändigt. Och ekonomiskt! :) Snart är de slut iallafall..
Lite lyx med fläskfilé sådär ibland tycker jag. Denna grytan var också barnsligt snabb och enkel :)
4 port
1 putsad fläskfilé
1 burk kantareller
½ dl vatten
2 dl creme fraiche
200g philadelphia
1 msk kalvfond
Persilja
Soya, salt och peppar
Skär fläskfilén i centimetertjocka skivor. Bryn dem och kantarellerna i smör, tills köttet är nästan genomstekt. Salta och peppra. Häll på vattnet och låt koka upp. Rör ner resterande ingredienser till önskad smak. Låt koka upp igen tills grytan fått önskad konsistens.
Servera med blomkålsris, stekt vitkål eller bara sallad.
Nästa gång ska jag blanda i lite knaperstekt bacon :)
Eftersom jag kör periodisk fasta, oftast 5/2, men denna veckan blev det endast frukost idag. Och OJ vilken god sådan!
Toast på microbröd: 25g smör 1 dl mandelmjöl 1 ägg Lite salt
Smält smöret i en skål i micron, vispa sedan i resterande ingredienser. Bred ut på stor tallrik och kör på full effekt 2 min. Dela brödet på mitten. Täck ena sidan med massa ost, skinka och bred på lite osötad senap. Lägg över andra brödhalvan och lägg i smörgåsjärnet/toastern. Kör tills den fått fin färg! Klart!
Sen innan helgen har jag haft ett extremt sug efter godis. Just lösgodis, och inget annat. Hade det varit i mitt tidigare liv (eller ja, för bara 1,5 år sen) hade jag sprungit iväg direkt och köpt en laddning.
I helgen har det inte spelat någon roll vad jag gjort eller ätit. Försökte bota det med både chokladmousse och jordgubbar, men icke. Det var lösgodis kroppen ville ha. Eller hjärnan kanske?
Igår eftermiddag bestämde jag mig, jag skulle testa kroppen. Ge efter för mitt sug. Jag hade vid den tidpunkten insett att jag inte skulle få bort suget. Det hade inte försvunnit på 5 dagar och skulle alltså inte försvinna.
Jag kände dessutom att jag nog faktiskt kommit såpas långt att kroppen kan ta det. Jag kände att kroppen skulle kunna hantera det och inte ge mig världens sötsug så jag fick börja om från noll igen.
Så jag gick till Hemmakväll och köpa 12 bitar av mina favoritgodisar. Jag trodde sen min kolhydratdag i dec att jag inte skulle tycka de var gott, utan alldeles för sött.
OJ så fel jag hade. Det var nämligen extremt gott. På 10 min hade jag smäckt i mig alla 12 bitarna. Utan att knappt tänka efter. Jag tog bl.a. en Riesen, vilken jag inte ens minns att jag åt. Helt sjukt. Socker är gift.
Efteråt kände jag mig äckligt mätt och uppblåst i ca 1 timme. Munnen var riktigt sliskig, tänderna helt sega och "gnissliga". Farligt. Men efter en timme kände jag ingenting mer. Men suget var totalt borta. Det hade hjälpt direkt. Och jag har inte känt av minsta sug idag heller, så jag är jättenöjd att jag faktiskt åt godiset.
Dessutom har jag nu insett att om jag är gaaalet sugen någon gång och det är något väldigt speciellt tillfälle, så påverkar det inte min kropp överdrivet mycket att äta några bitar (läs inte 1 kg).
Kroppen idag då?
- 0,1 kg från igår, midjemåttet är detsamma och jag är inte det minsta uppsvälld. Känner mig precis som vanligt.
Många tycker säkert att jag är helt knäpp som gjorde detta, men det var lite av ett test som jag dessutom är jättenöjd med. Nu vet jag ännu bättre hur min kropp fungerar.
Att prova ger lärdom!
P.S: Detta innebär självklart INTE att jag kommer börja äta godis nu, utan som sagt, jag vet att det funkar vid väldigt speciella tillfällen.
Och just det, det var ett medvetet val ;) Välövervägt och väldigt icke-impulsivt.
Ni får ursäkta för alla mina gnälliga inlägg det senaste. Ni måste inte läsa dem, jag behöver bara ventilera mig lite ibland. Och ibland är det även bra för andra att veta Orsaken till varför personer är som dem är ibland.
Jag ska försöka bättra mig, men eftersom det är så här jag känner och mår just nu så känns det lite falskt om jag skulle sätta på en tjockare mask.
Hoppas ni förstår.
Tänk er den värsta huvudvärk som går att ha. Placera den på den vänstra delen av huvudet, på vänstra sidan av ansiktet. Tänk, den värsta Huvudvärken i Ansiktet. Där har ni mig just nu.
God natt.
Det är precis vad jag känner idag. Tycker synd om mig själv, utan någon egentlig anledning. Visst, jag vaknade imorse med värre halsont än jag somnade med och kunde därför inte gå till gymmet. Men det är väl ingen anledning att tycka synd om sig själv. Inte för mig iallafall. Med min "skadebakgrund" är detta en piss i havet.
För att klaga lite till så har jag en extrem huvudvärk sen två dagar tillbaka. Jag som aldrig har huvudvärk annars, jag är säker på att nåt inte är som det ska där uppe i huvudet. Imorgon hoppas jag få svar från MR.
Det värsta med huvudvärken är att jag inte kan koncentrera mig på skolan. Jag måste verkligen plugga inför sociologiprovet men det går inte..
Huvudvärk + känselbortfall i halva ansiktet är ingen bra grund till att försöka tänka.
Illa, mycket illa.
Tänkte bara informera om att min kropp tålde riset från sushin i fredags. Inget upp på varken måttband eller våg. Inget ont i magen. Blev bara äckligt, tungt mätt, vilket jag Inte saknar. Men det var sjukt gott, och värt det den dagen.
Idag blir det lite chill på balkongen och sen i eftermiddag en sväng till Ikea med Maria. Wiie!
Jag är, som ni kanske vet, ingen direkt festprisse och dricker väldigt sällan alkohol (mer på sommaren). Men ikväll ska jag och två vänner "göra stan". Först ska vi gå till favvis-stället och äta bästa sushin i stan (ett medvetet val) och sen ska vi vidare till Heaven 23 och dricka viiiin.
Ser fram emot kvällen.
Ellinor har dessutom bestämt att vi ska klä upp oss från topp till tå..hur ska det gå?!
