Det här med namn
Jag har tänkt på en sak det senaste och skulle vilja veta vad ni tänker om det. Det är många i min "närkrets" som är gravida/nyss fått barn och det har fått mig att fundera lite. Hur gör man om ens vän döper sitt barn till det namnet man själv bestämt till sitt framtida barn? Det skulle nog bli kaos i mitt huvud.
Vi har en vän till familjen som bestämt att hennes dotter skulle heta, vi kan säga C. De hade bestämt det sedan de fick plusset på stickan (detta var 23 år sedan). En vän till henne, som också var gravid, beräknad några veckor tidigare, rådfrågade en dag efter namn. Hon visste att hon också skulle få en flicka och var frustrerad över att de inte kommit på något namn. Vår vän tvekade länge innan hon berättade att deras dotter skulle heta C, eftersom hon inte ville att någon annan skulle ta det namnet, och det poängterade hon tydligt. Vad händer? Jo, hennes "vän" får sin dotter - och döper henne till C. Hur dum får man vara?
Jag kan lägga till att de idag inte är vänner och att vår vän trots händelsen döpte sin dotter till det hon bestämt.
Men hur gör man i fallet om det är "tvärtom"?
Jag t.ex. har några namn som jag sedan länge bestämt att jag ska ha på mina barn. Jag säger inte de namnen till någon i rädsla att det ska bli som i historien ovan. Men om någon av mina vänner får barn innan mig och också har tänkt det namnet, vad gör man då?! Kan tillägga att det inte är de vanliga namnen, som Emma och Sara osv, utan lite mer ovanliga namn. Det skulle ju vara helt otroligt konstigt om två nära vänner/släktning el liknande döper sina barn till samma namn?!
Hur skulle ni göra?
Jag kan ju bara tala för mig själv, och jag skulle i nuläget INTE rubba mina egna planer, men det kan ju ändra sig.
Bland annat har jag ett namn jag tycker är Så fint, men det fick ett av mina kusinbarn så det fick försvinna från min lista. Tur att det inte var bland mina högsta favoriter - för dem släpper jag bara inte.
Skulle som sagt var intressant att höra era tankar kring detta, dela gärna med er!
Puss och kram.
En helg i mitt Kläppen
Jag har haft en jättemysig helg. I fredags åkte jag upp till vår fjällstuga tillsammans med mina farmor och mina kära föräldrar. Vi har bara myst i solen, åkt runt och låtit farmor uppleva gamla minnen, spelat spel och ätit god mat. Mys.
Nu sitter jag på bussen på väg till jobbet. Öppnar idag och hade det inte varit att jag behöver ha alarmet på 5.00 så hade jag älskat att jobba tidigt pass. Fast vet ni, det gör jag ändå. Älskar passet 7-14 och ta emot alla de gosiga, morgontrötta barnen.
Hoppas ni får en härlig dag!
När tiden inte finns
Kajsa efterlyste mig här på bloggen och ja, det var länge sen nu.
Jag lever, även om det inte syns, men jag hinner inte blogga. Jag har tänkt flera gånger det senaste att "nu ska jag ta en stund till bloggen", men sen kommer det alltid nåt annat i vägen. Jag har tillochmed en liten lista på saker jag har tänkt skriva om, så håll ut - jag är snart tillbaka!
Jag har sagt det förut och jag säger det igen:
Jag lovar att försöka bli bättre.
