Finaste vän
Detta inlägg tänkte jag tillägna min fina vän Ellinor. Vi har inte känt varann i mer än drygt 1,5 år, men har kommit varann så nära på den tiden. Läste igår någonstans att "äkta vänner växer inte på träd", och visst är det så. Det är så himla sant. Vissa vänner vet man redan från tidigt stadium att man kommer ha för resten av livet. Ellinor ingår i den kategorin.
Jag är så glad att vi träffades där nere på folkhögskolan sista veckorna i maj 2010. Jag kommer aldrig släppa henne och hoppas inte att hon släpper mig heller. Egentligen var det väl bara en slump att vi båda skulle bosätta oss här i Göteborg efter skolan, när vi annars är från varsin sida av Sverige.
Jag brukar förknippa oss lite med Lisa Ekdahls låt "Vem vet".
Du är en saga för god, för att vara sann
Det är en saga i sig att vi funnit varann
Vi kunde lika gärna, aldrig nånsin mötts
Eller var vårt möte redan bestämt långt innan vi fötts?
Vem vet inte du, vem vet inte jag
Vi vet ingenting nu, vi vet inget idag
Vem vet inte du, vem vet inte jag
Vi vet ingenting nu, vi vet inget idag
Så olika, men ändå så lika. Kompletterar varann perfekt. Tack för att du är du. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig i min närvaro. Finaste, vackraste vän. Du är bäst! :)
Kommentarer
Ellinor säger:
Oj nu blev jag rörd, Tack tack och tusen tack för dina fina ord:) instämmer i allt, den fina beskrivningen av mig också ;) är också så oerhört glad att vi träffats, ödet vet vad de gör ibland alltså :) puss fina du <3
anna säger:
Sv: <3
Simone säger:
Så fint :) man ska vara rädd om sina vänner;)
Trackback