kanduvisslajohanna

Minns ni mina domningar som jag haft i ena halvan av ansiktet, hela våren? Hemska har den varit. Nu den senaste månaden har jag dock knappt känt det, förrän idag. Jag har fått banka, slå och massera i omgångar för att inte få känslan att halva ansiktet är borta.
Detta oroar mig lite. Eller ärligt, rätt mycket. Jag vet ju att det är en reaktion på att jag inte mår bra, det har jag ju fått hört också, alltså inget eget påhitt.

Det är lite mycket nu. Och jag är väldigt rädd att det inte kommer bli bättre..

Jag är så himla besviken också. Besviken och ledsen. Behöver inte nämna över vad i detalj, men jag byggde upp sådana förväntningar på en grej (som jag dessutom var rätt säker på skulle göra mitt allmäntillstånd bättre), som helt plötsligt bara blåstes av. Som bortfluget. Och jag kan tyvärr inte släppa det. Sån är jag.

00.50, måste ge sömnen ett nytt försök.
God natt!