Historien om min fot - uppdatering

Fick en kommentar av en tjej som skulle göra en liknande operation som jag gjorde så jag gick in och läste det jag skrivit förra gången (februari) och insåg att det både hänt massor - och samtidigt ingenting, och att här nu kommer en uppdatering.
 
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, men sedan i februari då jag skrev sist, har jag varit lite av en försökskanin.
Mellan feb och slutet av maj gick jag på sjukgymnastik en gång/vecka, hade kinesisk tejp hela foten och halva benet och blev varken bättre eller sämre. I slutet av maj fick jag dock betydligt ondare och ondare, utan att jag gjort något mer än ökat promenaderna lite.
 
* Den 7 maj gjorde jag en till, extrainsatt, magnetröntgen som inte visade mycket annat än en vriden sena. Det var inget att göra åt (i dåläget). Läkaren sa att det snarare kunde reta och förvärra läkningen. Väntan..
Jag fick utskrivet starka smärtstillande för att kunna leva någorlunda normalt.
 
* I början av juni åkte jag en vecka utomlands och sen började jag jobba på Ica och baka bröd till slutet av augusti. Det var ett sjukt roligt, men riktigt slitjobb = extrem smärta. Jag fick utskrivet ännu starkare smärtstillande och morfinliknande, vilket gjorde att jobbet iaf fungerade.
Under sommaren var jag utöver jobbet, väldigt stilla, ett nödvändigt ont. Låg mest i solstolen eller på en klippa på havet - inte fel det heller iofs ;)
 
Efter sommaren har läget varit mer dåligt än bra, för att uttrycka det lite finare. Jag har haft stora problem och har varit "tvungen" att fortsätta äta de utskrivna tabletterna för att ens kunna gå.
 
* 3 sep var jag åter hos läkaren och fick då en kortisonspruta, vilken tyvärr inte hjälpte ett dugg. Han skickade även en remiss till ultraljud hos Västsveriges bästa ultraljudstekniker (woho).
 
* 25 sep var jag på ultraljudet, och min sjukgymnast ställde upp och gick med (på eget initiativ, hon är bäst!).
Ultraljudet visade 4-5 st små blödningar i senan. Kul jul. Väntade på telefontid med läkaren för besked om ev åtgärd.
 
* 8 okt pratade jag med läkaren och fick svaret att det inte gick att göra något åt i nuläget. Man kunde spruta in en vätska i blödningarna, men det var för riskabelt när de var så små och tydligen måste vätska "pricka" blödningarna precis och inte hamna i vävnaden. Blev remitterad till stötvågsbehandling och skulle gå med tejp i 4 veckor.
 
* 16 okt var första besöket på stötvågsbehandlingen och SATAN vilken smärta. Trodde jag skulle svimma.
Blev svullen, fick blåmärken och ännu ondare några dagar. Denna stötvågsbehandling ska jag (om det inte bara blir värre) fortsätta med en gång i veckan i 10 veckor.
 
* I dagsläget den 2 nov har jag varit 3 gånger på stötvåg och det gör fortfarande helt vidrigt ont. Jag har nu gjort mina 4 veckor med tejpning, vilket hjälper lite för belastningen. Jag känner annars ingen förbättring alls och äter fortfarande starka smärtstillande och morfinliknande.
 
Sjukt att en liten fot kan ställa till med så mycket besvär.
 
 
 
 

Kommentarer
Kajsa ♡ säger:

Stackars fot, och stackars dig :(

Svar: Tack. Ja lite synd är det allt om den. Fotjävel :(
kanduvisslajohanna.blogg.se

2013-11-06 | 19:44:52
Bloggadress: http://doucare.blogg.se
Pernilla säger:

Usch stackare! Lider med dig! :(

2013-11-12 | 22:08:11
Bloggadress: http://pernillaalgerod.spotlife.se
Caisa säger:

Usch usch usch för den. Önskar verkligen det kunde finnas nån mirakelkur. :(

2013-11-12 | 22:34:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback