kanduvisslajohanna

För er som är intresserade, här kommer en föreläsning om sockerberoende av Bitten Jonsson.

Den är en timme lång, men jag tycker nog den sista halvan var mest intressant. 

 

Se och lär :) 

 

Nu är jag strax redo för kvällens äventyr. 

Jag är, som ni kanske vet, ingen direkt festprisse och dricker väldigt sällan alkohol (mer på sommaren). Men ikväll ska jag och två vänner "göra stan". Först ska vi gå till favvis-stället och äta bästa sushin i stan (ett medvetet val) och sen ska vi vidare till Heaven 23 och dricka viiiin. 

Ser fram emot kvällen. 

 

Ellinor har dessutom bestämt att vi ska klä upp oss från topp till tå..hur ska det gå?!

 

Ha en fin kväll! 

 

<3

Denna veckan har jag mejerifri vecka. Helt enkelt för att jag bara vill se hur kroppen mår och om det är någon förändring på mage, vikt osv. Nu är det dag 3 och det enda jag känner av det är att jag inte blir mätt! Eller snarare, jag håller mig inte mätt. Har ni någon erfarenhet från detta? Jag läser flera bloggar skrivna av personer som äter mejerifritt, men jag är inte övertygad. Tycker dessutom det blir lite krångligare att laga mat. 

Tur att jag numera kör periodisk fasta igen, annars hade jag haft problem med frukostar! Haha. 

Beroende på hur det ser ut så kan det hända att jag börjar äta "vanligt" igen i helgen. 

 

Jag gör en utvärdering i slutet av veckan/början av nästa. 

 

Ikväll ska jag och Jenny iväg på föreläsning nr 2 av 3 denna våren. Förra veckan var det om "Lycka", ikväll handlar det om "Motivation och inspiration". Blir spännande! 

 

Nu ska jag börja med middagen, kycklinggryta i kokosmjölk. 

 

Ha en fin kväll! 

 

 

Minns inte om jag tipsat om denna bok tidigare, men det spelar ingen roll för den är väl värd att nämnas både en och två gånger. 

Ruskigt bra och givande bok. Läs! 

 

 

När jag gör fisksoppa använder jag aldrig något recept,men här kommer ett ungefärligt. 

 

ca 4 pers

 

400 g blocktorsk

2 laxfiléer

En näve räkor (eller så mycket man vill ha)

1 zucchini

1 röd chili

1 broccolihuvud

2 grönsaksbuljongtärningar

1 liter vatten

3 dl grädde

50 g philadelphiaost

Massa chilipulver

ca 2 msk Thaimix från LCHF-butiken *

Lite curry

Gurkmeja (för färgens skull)

Salt, peppar

 

Koka upp vattnet med buljongen. Lägg i tärnad zucchini och mindre buketter av broccolin. Koka ca 10-15 min, ej tills helt mjuk. Lägg i finhackad chili och övriga ingredienser, förutom fisken. Låt koka ihop och smaka av. 

Lägg i fisken skuren i kuben och låt sjuda ca 5 min. Stäng av plattan och lägg i räkorna, OBS får ej koka. 

 

Servera med aioli.

 

 

 

..långt där borta. Pratade med min lärare förut idag och hon lugnade mig lite inför provet på måndag. Tack. Så nu har jag inte fullt lika mycket hjärtklappning längre. 

 

Jag ska efter önskemål lägga upp mitt recept på fisksoppa under helgen, men hinner inte just nu. Har en del att fixa med förutom plugg. 

 

Men ikväll, då ska jag släppa allt vad plugg heter och bara mysa med mina favorittjejer. Mys! 

Satt här och var jättedeppig över flera tråkiga saker som hänt idag..

plötsligt börjar låten "Allting kommer bli bra" med Svenska Björnstammen spelas ur mina högtalare. 

 

Jag tänkte bara dela med mig lite snabbt av min åsikt när det gäller olika val, fokus kost. 

 

Långt innan jag började med LCHF så var väldigt många av mina val omedvetna och impulsstyrda. Blev jag sugen på godis kl 20.50 på kvällen (och affären stängde 21) så var det bara tvunget att jag skulle rusa dit. Jag kunde ju inte klara mig utan. Eller? (En annan gång ska jag försöka berätta lite om mitt gamla, sjuka beteende med att dessutom besöka olika affärer. Påminn mig om jag glömmer, det är rätt intressant och vet att många delar samma erfarenhet som jag. Dock lite skambelagt, så många vågar inte prata om det).

Det var såklart delvis den där sockerdjävulen om spökade i mitt huvud, men jag var heller inte den som försökte in i det längsta att stå emot. Mina beslut gick rätt fort att fatta. Då. 

 

Idag däremot, så är det totalt annorlunda. Det är som att jag inte är samma människa när det gäller just det. Dels har jag väldigt sällan sötsug över huvudtaget, men just skillnaden är att alla, och då menar jag verkligen alla, mina val idag är helt medvetna. Jag stoppar ingenting i munnen av ren impuls. Jag vet precis vad jag får äta inom lågkolydratkosten, och vad jag mår bra och mindre bra av. Jag vet att om jag trycker i mig en kanelbulle så mår jag extremt dåligt, både psykiskt och fysiskt, i en vecka sen. Alltså inte värt det. 

 

För några månader sen var jag sjuk och tappade min matlust totalt, äcklades av princip allt utom smoothies. Jag gjorde då valet att några gånger mixa ner en halv kiwi. Medvetet, för att jag helt enkelt behövde C-vitaminer. En bild på det la jag ut på Instagram där jag genast fick några kommentarer om att "Det är inte bra", "Det är massa socker" bla bla bla. Som att jag inte vet det? Jag har ätit LCHF i snart ett år, jag vet att frukt inte är bra.

Men det var ett medvetet val jag gjorde (jag fick inga större men av det..).

 

Igår gjorde jag valet att till mellanmål toppa min kesogrädde med en passionsfrukt. Ett medvetet val. 

Jag vägde fruktköttet, räknade och kom fram till att det jag fick i mig på det var knappt 1,5g kh. 

Det tycker jag är helt okej. Det är inget jag brukar äta, så det kändes som lite vardagslyx helt enkelt. 

Jag la upp även detta på Instagram och var beredd på att ta fighten, men vet ni? Inte en enda negativ kommentar denna gången. 

Var det för att folk tänker "Hon vet att det inte är det bästa att äta, men har ändå ätit LCHF så länge så hon har säkert koll på det", eller var det endast för att jag skrev ut att det inte var så mycket kolhydrater i det? 

Det tål att funderas på..

 

 

Detta klipp är typ det roligaste jag vet. Jag kan vara på jättedåligt humör, sen kollar jag på denna och skrattar så jag gråter. Bra skit. 

 

Det roligaste är ca 40 sek in i klippet! 

Detta är till för att hänvisa, jag orkar inte dra upp det hela tiden. Samtidigt är det bra för mig att ha allt samlat på ett och samma ställe. Från början till slut..ja, när nu slutet kommer. Det är ett långt inlägg, läs om ni orkar. Jag lovar, det kommer förhoppningsvis hjälpa er att ha lite mer förståelse för all min klagan på Instagram jämt. 

 

Den 31 jan förra året (2012) sprang jag ner för en trappa med oknutna skor, missade sista trappsteget och föll. AJ. (Mirakulöst nog så klarade sig mitt knä, som jag opererat två månader tidigare, helt smärtfritt.)
Jag skulle visa min lägenhet för ett par (skitsnygga) killar och så händer det. Klantigt värre. Men de var snälla och hjälpte mig upp till tredje våningen igen. Foten blev galet ond ju längre tiden gick och på kvällen åkte jag, min bror och en vän in till akuten i Mölndal. Röntgade - inget av, bara en kraftig stukning. Hem igen, med kryckor. 
Gick på sjukgymnastik från den dagen till maj någongång. Blev inte bättre, snarare sämre. Gjorde en till vanlig röntgen, fortfarande inget "fel". Nähä. Men skam den som ger sig. Jag är glad att jag är den som står på mig och inte bara accepterar ett "nej", för i slutet av maj fick jag träffa en fotspecialist som ville göra en magnetröntgen på foten. I juli gjordes den (hatar det, måste ligga HELT still i 25 min) och några veckor senare fick jag min dom. Jag hade ett extra ben i foten(*). Ja, jag vet. Det låter helt befängt. Osant. Men så var det och det skulle nog aldrig bli bättre om vi inte gjorde nåt åt det, sa farbror doktorn till mig. Så vad hade jag för val, jag kunde ju inte gå runt och ha ont resten av livet för att det sitter ett extra ben i min kropp. Nej, det var tvunget att tas bort.

 

Den 28 september förra året tog jag på mig de ybersexiga knästrumporna och la mig på operationsbordet. Nu skulle benet bort, äntligen. Efter den dagen följde en 7 veckors tid med gips från tå till knä och jag fick inte lov att stödja på det. Mindre kul. För en rastlös själ som jag så var det inget att rekommendera faktiskt. Jag är inte typen som vill ligga och kolla på film hela dagarna. Dessvärre hade jag inget val. (Tusen tack till LCHF-kosten som gjorde att jag inte gick upp ens 1 gram trots att jag i princip låg still i 7 veckor!). 

 

Friheten (trodde jag) kom den 16 november då jag äntligen skulle få ta bort gipset. Lite rehab på det och sen skulle jag äntligen kunna träna igen. Trodde jag, ja. Sen den dagen har jag gått på sjukgymnastik 1 gång i veckan och verkligen KÄMPAT för att foten ska bli bra. Men så lätt skulle det tydligen inte vara. 

Idag den 13 feb, 4,5 månad efter operationen, sitter jag fortfarande här med världens ondaste fot. Jag är fortfarande sjukskriven, har "gå-förbud" (får gå till vagnen, skolan och affären, that´s it) och får absolut inte gå promenader (som är typ det bästa jag vet). Går jag liiite för mycket en dag så värker foten sönder nästa. Jag har en extrem smärta lokalt över "ärret" och har även känslan av att en stor spik trycker upp i hålfoten varje gång jag sätter ner foten. Jätteskönt. Jag har fått förklarat för mig att det är knutar på de tjocka "trådarna" som de sytt med (inte stygnen, utan inuti foten), vilka ska vara nedbrytbara. 

 

Ja, igår var jag hos min sjukgymnast och var rent ut sagt förtvivlad. Jag ska åka skidor om 6 veckor och då MÅSTE jag bara vara frisk. Jag har verkligen trott på det, men det börjar se mörkt ut. Direkt när jag kom sa hon till mig att hon kunde se i mina ögon att min tidigare motivation var totalt borta, det fanns ingen kämpaglöd kvar. Så när jag hade gråtit en skvätt och beklagat mig ännu mer, så bestämde hon sig för att det nu faktiskt fick vara slut på mitt lidande. Hon skulle prata med min läkare på fredag och sen höra av sig till mig. Det kan inte vara rätt att det ska göra så här ont så långt efter operationen. TACK, äntligen någon som gör något. 

 

Så i nuläget är det bara att vänta. Jag får fortsätta med mina övningar, träna styrka på överkroppen och försöka gå så lite som möjligt. Ge mig fredag och att det blir något positivt besked. Vad nu det kan vara. 

 

 

 

Haha, farligt att pilla med mobilen tydligen. Lyckas inte få bort detta inlägget. Det får fixas på datorn imorgon. 

 

God natt kära ni! 

I helgen och början av veckan uppdaterade jag i träningsgarderoben. 

Gympaskor från Reebok, löparskor från Soc och ett par grymt sköna tights från Röhnisch. 

Tightsen förresten, måste jag tipsa om. Det är deras nya modell "Shape" som håller in och lyfter upp "allt", bäst är dom! 

 

Äntligen är designen fixad! Och jag är jättenöjd. Bilderna representerar mig och den är lagom diskret.

Tusen TACK Kajsa! 

 

Jag ska sätta mig ner och fixa med kategorierna, men känner att det inte är det viktigaste. För vet ni vad? 

Nu funkar sökfunktionen! Så är det något ni letar efter så är det bara att söka och hitta det direkt, åh vad smidigt ;) 

 

Någon som är intresserad av länkbyte?

Släng iväg en kommentar! 

 

 

Sitter just nu och arbetar med bloggens design - äntligen!

Snälla Kajsa hjälper mig. Tur att det finns andra som är tekniska när man själv knappt får igång DVD. Skämt åsido. Riktigt så illa är det väl kanske inte, bara nästan. 

Ursäkta frånvaron, tappade lite suget att blogga igen. 

Jag är så missnöjd med bloggen och designen så intresset sjunker mer och mer hela tiden. 

Vi får se hur det blir med detta. 

Kanske jag slutar skriva överhuvudtaget istället?

 

Förra veckan ringde jag min chef och informerade om min "situation: fot". Den har ju inte riktigt läkt som planerat så jag har inte kunnat jobba nåt alls sen sommaren. Trist. Nu börjar jag dock känna att den kanske skulle kunna hänga med några timmar iaf, dock inte en heldag. Det är ju lite spring fram och tillbaka att jobba med barn :) Så idag ringde min chef och frågade om jag ville jobba mellan 10-14 imorgon. Kalas ju! 

 

Så, önska mig lycka till och håll gärna en tumme eller två för att inte foten ska balla ur totalt. 

 

 

 

 

Sådärja! Då var veckans träning med Rutakuten gjord! 10 medaljer på 7 dagar, känner mig väldigt nöjd. Dessutom när jag fortfarande är krasslig efter sjukan förra veckan. 

Inte? Läs mer på ceciliafolkesson.se, det är fortfarande inte för sent!