kanduvisslajohanna

Igår efter skolan hade jag och finaste Jenny bestämt att vi skulle "fira in helgen" lite tidigt och ta ett glas vin på stan. Efter skolan begav vi oss mot Soho, som har en bra uteservering med bästa solläget på eftermiddagen. Det var så mysigt. Det blev dock två glas vin för Jenny och bokstavligt tre glas för mig eftersom jag, min klant, lyckades välta ut mitt första efter 3 klunkar. Så det kan gå. Tur man inte är fattig student ;) 

Det ska göras om fler gånger vill jag lova. 

 

 

 

 

Häromdagen testade jag ett nytt brödrecept, vilket blev jättegott så det tänkte jag dela med mig av. 

Jag hittade det på ett foto på mobilen så tyvärr minns jag inte varifrån jag lånat receptet. Är det någon som vet, hojta till så länkar jag! 

 

1 bröd

 

50 g solrosfrön

50 g pumpafrön

3 msk bakpulver

100 g sesamfrön

120 g kokosnötsmjöl

60 g linfrö

2 msk fiberhusk

8 ägg

2 dl kesella

3 msk flytande kokosolja eller rapsolja

2 dl vispgrädde

 

Krossa solros -och pumpafrön i en mixer eller med en mixerstav. Vispa äggen lätt i en skål och rör ner övriga ingredienser. Låt blandningen svälla 5-10 min. Häll blandningen i en bakpapperklädd brödform,som rymmer 2 liter. Grädda längst ner i ugnen i 180grader i ca 50-60 min. Låt svallna med bakduk på galler. 

 

Jag är en buzzador och har fått möjlighet att buzza några nya produkter från Weet. 

Ska bli kul. Tänkte ordna spakväll med några tjejer och testa alltihop. 

Spännande! 

 

Äntligen är den här. På riktigt hoppas jag. Det är varmt och soligt. Dock lite blåsigt, men det är inte alls kallt. 

Här är det inte heller fel att sitta dessa dagar, här kommer inte vinden in :) 

Älskar vår balkong! 

 

Efter att ha sovit max 1 timme i natt så struntade jag blankt i fastan imorse. Jag behövde energi! 

Frukosten blev scrambled pancakes. Receptet är hämtat från Jills mat och ni hittar det här. Jag gjorde halva satsen och det hade nog räckt till 2 personer ändå. Jösses laddningen hade passat en elitidrottare eller nåt. Men gott var det! Rekommenderar absolut! Jag åt mitt med smör och kanel. Gott. 

 

4 ägg

125 g philadelphiaost

½ dl fiberhusk

 

Sätt ugnen på 150grader. Vispa äggen poröst. Tillsätt sedan ost och fiberhusk och vispa ihop. Bred smeten tunt på en bakpapper. Lägg ytterligare ett bakpapper över och kavla ut till papperskanterna. Låt pappret vara kvar under gräddningen. Grädda i ca 10 min. 

Ta sedan bort pappret och skär skivor, stora som vanliga lasagneplattor. 

Höj ugnen till 225grader.

 

4 kycklingfiléer, tinade

1 liten zucchini

1 röd paprika, hackad

250 g champinjoner, skivade

1 gul lök, hackad

2-3 vitlöksklyftor, pressade

150 g babyspenat

2,5 dl creme fraiche

3 msk kycklingfond

Massa timjan

Salt och peppar

Övriga kryddor efter smak

 

Bryn kycklingen i en panna, lägg åt sidan. Fräs sedan grönsakerna i rikligt med smör. Tillsätt kycklingen och de övriga ingredienserna. Smaka av. 

 

2 dl creme fraiche

1 dl vispgrädde

100g gräddost

salt och svartpeppar

2 dl riven ost till gratinering

 

Koka upp fraiche och grädde, ta från plattan och rör ner osten. Smaka av med salt och peppar. 

-

Lägg lasagneplattorna i en ugnsfast form. Lägg på ett lager kycklingröra, sedan ostsås och varva 1-2 varv till. Avsluta med den rivna osten. Gratinera ca 20 min, på 225grader. 

Vansinnigt gott! 

 

Plattorna och såsen är hämtat från Åses bok och kycklingröran är ihopkokad av flera olika recept. 

 

 

 

Nu får det vara nog i detta samhälle. Nu är vi 2 av 4 i min lilla familj som är SÅ nära utbrändhetsväggen. Fyfan. 

 

Någon som har någon erfarenhet av detta? Antingen som utbränd själv eller som anhörig? 

Vore så tacksam av några tips..

 

Detta är inte okej.

 

Om en stund ska jag iväg till Friskis och köra ett pass för första gången sedan augusti. Det är sjuuukt lång tid. Jag opererade ju foten i sep så det har liksom inte varit läge för det ännu. Okej, det är fortfarande inte läge, men nu gör jag det iaf. Det är bara ett skivstångpass så på konditionen på uppvärmningen får jag väl..ja, göra nåt annat. Haha. Det värsta är att jag inte får ta några smärtstillande under hela april (avgiftning pågår), så det kan bli en lååång kväll och natt. Men inget i förskott, nu kör vi! 

 

Igår träffade jag Lisa, Sofie och Helena för en fika på Adams café på Frölunda torg, där de har LCHF-desserter. Man får ju ta sig dit där det finns :) När vi kom fanns det bountybollar (tror alltid de finns?) och chokladbollar med hasselnöt. De hade även en pannacotta som tyvärr inte var klar när vi kom. För mig som tröttnat på bountybollar och är nötallergiker fanns det inte så mycket val. Jag var då lite jobbig och frågade efter hallon och grädde - och jojomän, det ordnade dom! Service är alltid bra. 

Sen drog Sofie hem och vi andra kollade lite affärer och så. Blev jättehungriga plötsligt och avslutade dagen med en sen långlunch på bästa Kosmos. Den självklara LCHF-burgaren för oss alla tre :) Den är klockren. 

Denna veckan var basen broccolipuré, smörstekt gurka och zucchini och chèvrefärskost. Och som vanligt, den goda aiolin. 

Riktigt mysig dag var det! Tänk att man kan hitta så fina vänner på internet. 

 

 

  

 

  

 

 

 

Nu kommer jag berätta en till del av mitt numera ganska dåliga, klagofyllda mående. Det gör jag endast för att jag vet att det speglar av sig här, hur ogärna jag än vill det. Samtidigt så är det en del av mig och det måste jag, och även ni, acceptera.

 

Jag har ju tidigare skrivit om den fruktansvärda huvudvärk jag lidit av den senaste månaden, och även domningarna i mitt ansikte sen ett halvår tillbaka, vilka blivit betydligt värre det senaste. Jag orkade inte med att gå och vara orolig för detta hela tiden, så jag gick till en neurolog/hjärnläkare som inte blev riktigt klok på vad det kunde vara. Fick tid till MR (magnetröntgen) som inte visade något speciellt konstigt där inne. Så efter att jag på mitt återbesök förra veckan satt och pratade med läkaren om mitt liv och tillstånd så fick jag en eventuell, men trolig, diagnos: Psykisk utbrändhet. Snart 23 år och utbränd. Tjiho. Han gav mig en varning: "Du måste stressa ner och vila innan din kropp och ditt psyke rasar samman". Ajdå. Gravallvarligt dessutom. Detta är ett stort problem eftersom jag verkligen inte kan slappna av. Jag vet inte hur man gör? Går alltid runt med en stresskänsla och jag kan inte bara sitta i soffan på kvällen, kolla på mitt favoritprogram och that´s it. Nej, jag måste göra nåt samtidigt. En ständig inre rastlöshet. Inget av detta syns utåt, där finns en mask.

Jag har faktiskt ett tag känt av och tänkt tanken att 'nu rasar jag snart ihop', men det har varit på ett skämtsamt, men ändå seriöst sätt. Undertonen har varit seriös. Så när läkaren satte ord och verkligen uttryckte det jag längre funderat på, blev jag faktiskt lite rädd. Jag vill inte bryta ihop. Jag måste orka.

 

Dessutom har jag tydligen sjuklig sömnbrist. Jag sover mina 7-8 timmar/natt, men kvaliteten på sömnen är noll.

Han förklarade det som att eftersom jag är så uppe i varv hela dagarna så går kroppen in i "dagsläget" under natten, alltså uteblir återhämtningen som normalt ska finnas under nattsömnen. Inte bra. Inte alls bra.

 

Med detta sagt är det ingen empati och "tyck synd om" jag är ute efter, nej jag vill bara berätta och förklara mitt mående och klagande.

Avslutningsvis så har det aldrig känts bättre och mer lägligt med semester. 10 dagar i fjällen passar perfekt nu. Och som grädde på moset, 5 dagar kvalitetstid med en saknad vän.

När detta inlägg publiceras sitter jag på tåget hem till mina kära föräldrar. Imorgon och på fredag ska jag bara ta det lugnt och sen fixa ihop 5 luncher att ta med till fjällen; tänker mig lasagne, biffar, något med lax, kålpudding, hamburgare inkl.bröd. På fredagkväll kommer Ellinor upp från Göteborg och på lördagmorgon bär det av! 

Jag längtar som en tok. Är så i behov av vila, semester och energipåfyllning så det skriker om det. 

10 dagar med snö, sol och bara slapp. Jag hoppas självklart att jag ska kunna åka skidor också (pepp pepp, heja foten!). 

 

Under veckan kommer min farbror och faster upp några dagar också, mysigt! De bor i Kungsbacka annars så inte direkt ofta man träffar dem. 

 

1 kg laxsida 

3 vispgrädde

0.5 dl vatten

1 msk grönsaks-eller fiskbuljong

2 finhackade vitlöksklyftor

200 g smulad fetaost

2 msk mortlad rosépeppar

Salt, peppar

 

Sätt ugnen på 200g. Lägg laxen i en ugnsform och salta. Blanda grädde, vatten, buljong, vitlök, hälften av fetaosten, salt och peppar. Fördela såsen över fisken och strö över resten av fetaosten och rosépeppar. Gratinera i ugn ca 20-30 min (beroende på ugn). Laxen är perfekt vid 55grader. 

Servera med stekt sparris. 

 

Receptet är hämtat och aningen modifierat från Coop. 

 

 

Härom veckan var jag och lunchade med fina Hanna. Hon ville ha frukost och jag lunch, så vi gick till Cappuccino här i Göteborg. Det ligger vid Kungsportsplatsen ungefär. 

Det roliga var när vi kom in och Hanna fick syn på räksalladen. Det blev ingen frukost-macka om jag säger så ;)

Vi tog varsin mega-räksallad. Och GUD, vad god den var. Mycket, goda räkor, någon god röra och färsk sallad. Ett plus för att det inte låg någon pasta eller quinoa att behöva pilla bort.

Ja, riktigt gott alltså. 89 kr och du får en riktigt bastant mål. Jag orkade inte äta upp allt. 

Dit kommer jag absolut gå fler gånger.

 

I lördags hade vi en så himla trevlig dag. Vi var 6 tjejer, relativt okända för varandra, som genom Instagram/facebook  ordnat en LCHF-träff. Det blev så lyckat. Vilken bra dag. 

Jag känner jag att jag inte kan beskriva dagen bättre än Lisa gjort på sin blogg, så jag länkar er vidare dit istället. 

 

I början av förra veckan rensade och kollade jag igenom min frys. Jag hade rätt mycket mer mat än jag trodde där..

Bland annat 17 portioner lagad mat, ooops! Så nu har jag ätit matlådor i snart två veckor. Tråkigt, men nödvändigt. Och ekonomiskt! :) Snart är de slut iallafall..

 

Ni måste se detta, det är heeelt otroligt. 

Och det är ett livs levande bevis på att ingenting faktiskt är omöjligt. 

Jag börjar grina när jag ser det. 

 

Sen innan helgen har jag haft ett extremt sug efter godis. Just lösgodis, och inget annat. Hade det varit i mitt tidigare liv (eller ja, för bara 1,5 år sen) hade jag sprungit iväg direkt och köpt en laddning. 

I helgen har det inte spelat någon roll vad jag gjort eller ätit. Försökte bota det med både chokladmousse och jordgubbar, men icke. Det var lösgodis kroppen ville ha. Eller hjärnan kanske?

Igår eftermiddag bestämde jag mig, jag skulle testa kroppen. Ge efter för mitt sug. Jag hade vid den tidpunkten insett att jag inte skulle få bort suget. Det hade inte försvunnit på 5 dagar och skulle alltså inte försvinna. 

Jag kände dessutom att jag nog faktiskt kommit såpas långt att kroppen kan ta det. Jag kände att kroppen skulle kunna hantera det och inte ge mig världens sötsug så jag fick börja om från noll igen. 

Så jag gick till Hemmakväll och köpa 12 bitar av mina favoritgodisar. Jag trodde sen min kolhydratdag i dec att jag inte skulle tycka de var gott, utan alldeles för sött. 

OJ så fel jag hade. Det var nämligen extremt gott. På 10 min hade jag smäckt i mig alla 12 bitarna. Utan att knappt tänka efter. Jag tog bl.a. en Riesen, vilken jag inte ens minns att jag åt. Helt sjukt. Socker är gift. 

 

Efteråt kände jag mig äckligt mätt och uppblåst i ca 1 timme. Munnen var riktigt sliskig, tänderna helt sega och "gnissliga". Farligt. Men efter en timme kände jag ingenting mer. Men suget var totalt borta. Det hade hjälpt direkt. Och jag har inte känt av minsta sug idag heller, så jag är jättenöjd att jag faktiskt åt godiset. 

 

Dessutom har jag nu insett att om jag är gaaalet sugen någon gång och det är något väldigt speciellt tillfälle, så påverkar det inte min kropp överdrivet mycket att äta några bitar (läs inte 1 kg). 

Kroppen idag då? 

- 0,1 kg från igår, midjemåttet är detsamma och jag är inte det minsta uppsvälld. Känner mig precis som vanligt. 

 

Många tycker säkert att jag är helt knäpp som gjorde detta, men det var lite av ett test som jag dessutom är jättenöjd med. Nu vet jag ännu bättre hur min kropp fungerar. 

Att prova ger lärdom! 

 

Och just det, det var ett medvetet val ;) Välövervägt och väldigt icke-impulsivt.