Synvillor..

..fast ändå inte.
Jag har sett så hemska saker idag. Egentligen helt vanliga saker och människor, men som blir fruktansvärda.
Det första var när jag cyklade till jobbet i förmiddags. Då cyklade jag förbi en kvinna som var ute och gick med sin hund. Hon såg precis ut som vår kära vän som så hastigt lämnade oss och hunden såg precis ut som deras ena hund. Dessutom hade hon en röd jacka på sig, som du ofta hade. Jag tänkte mig inte för utan ropade glatt "hej!", men då hon vände sig om så kom jag på..fan Johanna, hur tänker du? Det går ju inte. Det var ju såklart inte hon. Åh, vad ledsen jag blev.

Sen under dagen när jag var på väg tillbaka till jobbet från gästhamnens toa så såg jag en kvinna som gick in genom dörren. Röd-vit väst, som du hade. Samma hårfärg som dig hade hon också. Där insåg jag dock snabbare att "nej, det är inte du."

Fyfan. Detta kommer ta knäcken på mig. Jag saknar dig så sjukt mycket.



Kommentarer
anna säger:

ja exakt så. man går liksom fortfarande och väntar på att man ska få se henne igen, och varke gång man tänker så så inser man lika snabbt vad som hänt och det slår en! som om någon skulle sparka dig i magen!

fruktansvärt är det. riktigt j*vla fruktansvärt. <3

2011-07-23 | 23:56:48
Bloggadress: http://schewenius.blogg.se/
Jossan - mamma till Wilma säger:

Men va kul att du me bloggar!!

2011-07-24 | 14:18:26
Bloggadress: http://enifesojj.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback