När litet blir stort

När alla vännerna gått hem. Festen är slut för länge sen. 



Historien om min fot - uppdatering

Fick en kommentar av en tjej som skulle göra en liknande operation som jag gjorde så jag gick in och läste det jag skrivit förra gången (februari) och insåg att det både hänt massor - och samtidigt ingenting, och att här nu kommer en uppdatering.
 
Jag vet inte riktigt hur jag ska börja, men sedan i februari då jag skrev sist, har jag varit lite av en försökskanin.
Mellan feb och slutet av maj gick jag på sjukgymnastik en gång/vecka, hade kinesisk tejp hela foten och halva benet och blev varken bättre eller sämre. I slutet av maj fick jag dock betydligt ondare och ondare, utan att jag gjort något mer än ökat promenaderna lite.
 
* Den 7 maj gjorde jag en till, extrainsatt, magnetröntgen som inte visade mycket annat än en vriden sena. Det var inget att göra åt (i dåläget). Läkaren sa att det snarare kunde reta och förvärra läkningen. Väntan..
Jag fick utskrivet starka smärtstillande för att kunna leva någorlunda normalt.
 
* I början av juni åkte jag en vecka utomlands och sen började jag jobba på Ica och baka bröd till slutet av augusti. Det var ett sjukt roligt, men riktigt slitjobb = extrem smärta. Jag fick utskrivet ännu starkare smärtstillande och morfinliknande, vilket gjorde att jobbet iaf fungerade.
Under sommaren var jag utöver jobbet, väldigt stilla, ett nödvändigt ont. Låg mest i solstolen eller på en klippa på havet - inte fel det heller iofs ;)
 
Efter sommaren har läget varit mer dåligt än bra, för att uttrycka det lite finare. Jag har haft stora problem och har varit "tvungen" att fortsätta äta de utskrivna tabletterna för att ens kunna gå.
 
* 3 sep var jag åter hos läkaren och fick då en kortisonspruta, vilken tyvärr inte hjälpte ett dugg. Han skickade även en remiss till ultraljud hos Västsveriges bästa ultraljudstekniker (woho).
 
* 25 sep var jag på ultraljudet, och min sjukgymnast ställde upp och gick med (på eget initiativ, hon är bäst!).
Ultraljudet visade 4-5 st små blödningar i senan. Kul jul. Väntade på telefontid med läkaren för besked om ev åtgärd.
 
* 8 okt pratade jag med läkaren och fick svaret att det inte gick att göra något åt i nuläget. Man kunde spruta in en vätska i blödningarna, men det var för riskabelt när de var så små och tydligen måste vätska "pricka" blödningarna precis och inte hamna i vävnaden. Blev remitterad till stötvågsbehandling och skulle gå med tejp i 4 veckor.
 
* 16 okt var första besöket på stötvågsbehandlingen och SATAN vilken smärta. Trodde jag skulle svimma.
Blev svullen, fick blåmärken och ännu ondare några dagar. Denna stötvågsbehandling ska jag (om det inte bara blir värre) fortsätta med en gång i veckan i 10 veckor.
 
* I dagsläget den 2 nov har jag varit 3 gånger på stötvåg och det gör fortfarande helt vidrigt ont. Jag har nu gjort mina 4 veckor med tejpning, vilket hjälper lite för belastningen. Jag känner annars ingen förbättring alls och äter fortfarande starka smärtstillande och morfinliknande.
 
Sjukt att en liten fot kan ställa till med så mycket besvär.
 
 
 
 

Tankar

Vad ska man göra när man känner sig ensam mitt i en folksamling?




Repris

Bläddrade igenom bloggen idag för att försöka hitta ett recept (hittade det dock inte..), men jag hittade däremot denna lista. Så roligt. Jag älskar listor! Jag tänker fylla i den igen, men ha kvar mitt gamla svar för att jämföra ;) 
 

ALLMÄNT: 

1. Hemstad: Göteborg/Göteborg
2. Boende: Lägenhet/Lägenhet
3. Äkta hårfärg: Vettetusan?/Mycket samma svar här märker jag..
4. Nuvarande hårfärg: Mörkare nyans av brun/-
5. Frisyr: Bara långt, ingen frisyr direkt/Tråkigt nog..
6. Ögonfärg: Brun-grön/-
7. Skostorlek: 39/-
8. Längd: 167 cm/-
9. Familj: Mor, far, bror/Samma, fast lägger till mina vänner - de är också familj!
10. Civilstatus: Singel och för tillfället rätt nöjd/-

 

OM MIG vs. KÄRLEK:


1. Har du någonsin varit kär? - Yes/Oh ja. 
2. Tror du på kärlek? - Absolut!/-
3. Har du gjort något inom kärleken som du verkligen ångrar? - Nix, inte vad jag vet 
4. Har du någonsin fått ditt hjärta krossat? - Nja, inte direkt/Mm, men personen vet inte om det..
5. Har du någonsin krossat någon annans hjärta? - Det hoppas jag inte/-
6. Har du någonsin blivit kär i din bästa vän? - Nej/-
7. Har du någonsin älskat någon utan att tala om det för honom/henne? Joo../-
8. Är du rädd för att starta ett förhållande med någon? - Inte direkt/-
9. Har du någonsin haft en hemlig beundrare? – Haha, ja faktiskt./-
10. Tror du på kärlek vid första ögonkastet? - ..Kanske/-

 10 SNABBA:

1. Kärlek eller pengar? – Oj, pinsamt! Pass. /-
2. Cider eller öl? – Egentligen inget, men öl går inte att dricka/PEPSI MAX
3. Dag eller natt? – Dag/-
4. One night stand eller förhållande? - Förhållande./-
5. Tv eller internet? - Internet/-
6. Pepsi eller cola? – Dricker aldrig, men tror pepsi max!/PEPSI MAX
7. Vild fest eller romantisk hemmakväll? – Hm, hemmakväll/-
8. Färgfoto eller svartvita? – Beror på motiv!/-
9. Telefonkontakt eller face to face? - Face-to-face. Men det beror på vem det är. /-
10. Bilddagboken eller myspace? – Instagram!!!/-

HAR DU NÅGONSIN...

1. ...blivigt upptäckt när du smitit ut? – Tror faktiskt att jag aldrig smitit ut..?/-
2. ...gjort något du ångrar? – Jao./-
3. ...hoppat bungy jump? - Nej, men skulle vilja!/Kanske blir i Thailand?
4. ...varit med i en olycka? – Delvis./Beror på vad man klassar som olycka..
5. ...ätit en hel tårta? – Haha, nej tro det eller ej ;) Men säkert en stor bit!/-
6. ...önskat att någon ska göra sig riktigt illa? – Nej, vad elakt./-
7. ...gått på bio ensam? – Nej, lyckas alltid övertala någon!/Nej, men funderar på det imorgon..
8. ...gillat någon utan att det varit ömsesidigt? – Tror inte./-
9. ...tyckt att världen suger? – Ja, det har jag nog gjort./Mm..

 DIVERSE:

1. Saknar du någon just nu? – Ja, saknar min morfar varje sekund./Moffa..<3 
2. Är du glad? – Inte jätte./Undrar hur jag menar med mitt svar? Haha. 
3. Är du fundersam? – Väldigt ofta./Alldeles FÖR ofta.
4. Vill du gifta dig? – Ja. På en strand eller båt./-
5. Hur många barn vill du ha? – Gärna tre./-
6. Rullar du spagettin eller skär den? – LCHF!/Upptäckt LCHF-pasta - skär!
7. Har du ätit sushi? – Ooooh så j*vla gott!/GE MIG!
8.  Favoritglass? – Choklad/hallon-maräng
9. Är dina föräldrar fortfarande gifta? – Ja!/-
10. Gillar du någon just nu? – Gillar alla mina vänner och min familj <3/-
11. Vart befinner du dig just nu? - "Kontoret"/Soffan och vilar fot.
12. Biter du på naglarna? - Äcklig, ja./Tyvärr fortfarande..
13. Vem är snyggast? - Johnny Depp/Kevin i Idol2013, smääälter.
14. Vem vet mest om dig? - En av mina vänner tror jag. Känner mig bättre än jag gör själv../Flera av mina vänner.
15. Vad är du rädd för? - Spindlar! Och dödliga sjukdomar./- 
16. Sjunger du? - Alltid./Visslar mest bland andra, sjunger själv.
17. Kommer du överens med dina föräldrar? - Ibland../-
18. Favoritfärg? - I´m a pink lady!/-
19. Hur svarar du i telefonen? - "Johanna?"/Samma, fast alltid två ggr eftersom jag är för snabb första gången..
20. Favoritårstid? - Sol, värme och snö. Tänk på det du!/-
21. Vad gjorde du imorse kl 8? - Sov faktiskt för en gång skull/Bakade bröd och bullar - LCHF!
22. Vad är det för väder hos dig just nu? - Soligt och kallt, perfekt vinterväder!/Frisk och mörkt (kl är 20.08)
23. Favoritklädsel? - Klänning/långkjol
24. Vad längtar du mest efter? - Denna veckan händer det mycket roligt. Annars, jul och fjällen!/Samma, men även Thailand i feb och, än så länge, hemliga planer i april! 
25. Vad gör du om 10 min? - Dricker te och läser Metro/"Jobbar" med Caisa, dricker Pepsi Max och kollar Idol.
26. Har du någon speciellt citat du brukar säga? - Ja, folk säger att jag brukar säga "men hallå". Dock inte tänkt på det själv../Vet inte om jag säger det längre? Inget tror jag :)
27. Vad lever du på? - Fett och protein!/Oh yes!
28. Vad gör du om 5 år? - Öppnat ett café, har träffat någon och kanske barn på G? Den som lever får se!/-
29. Något speciellt minne du aldrig glömmer? - Oj, otroligt mycket!/-

Nu blir det Idol! 


Det här med namn

Jag har tänkt på en sak det senaste och skulle vilja veta vad ni tänker om det. Det är många i min "närkrets" som är gravida/nyss fått barn och det har fått mig att fundera lite. Hur gör man om ens vän döper sitt barn till det namnet man själv bestämt till sitt framtida barn? Det skulle nog bli kaos i mitt huvud. 
 
Vi har en vän till familjen som bestämt att hennes dotter skulle heta, vi kan säga C. De hade bestämt det sedan de fick plusset på stickan (detta var 23 år sedan). En vän till henne, som också var gravid, beräknad några veckor tidigare, rådfrågade en dag efter namn. Hon visste att hon också skulle få en flicka och var frustrerad över att de inte kommit på något namn. Vår vän tvekade länge innan hon berättade att deras dotter skulle heta C, eftersom hon inte ville att någon annan skulle ta det namnet, och det poängterade hon tydligt. Vad händer? Jo, hennes "vän" får sin dotter - och döper henne till C. Hur dum får man vara? 
Jag kan lägga till att de idag inte är vänner och att vår vän trots händelsen döpte sin dotter till det hon bestämt. 
 
Men hur gör man i fallet om det är "tvärtom"? 
 
Jag t.ex. har några namn som jag sedan länge bestämt att jag ska ha på mina barn. Jag säger inte de namnen till någon i rädsla att det ska bli som i historien ovan. Men om någon av mina vänner får barn innan mig och också har tänkt det namnet, vad gör man då?! Kan tillägga att det inte är de vanliga namnen, som Emma och Sara osv, utan lite mer ovanliga namn. Det skulle ju vara helt otroligt konstigt om två nära vänner/släktning el liknande döper sina barn till samma namn?! 
 
Hur skulle ni göra? 

Jag kan ju bara tala för mig själv, och jag skulle i nuläget INTE rubba mina egna planer, men det kan ju ändra sig. 
Bland annat har jag ett namn jag tycker är Så fint, men det fick ett av mina kusinbarn så det fick försvinna från min lista. Tur att det inte var bland mina högsta favoriter - för dem släpper jag bara inte. 
 
Skulle som sagt var intressant att höra era tankar kring detta, dela gärna med er! 
 
Puss och kram. 

När tiden inte finns

Kajsa efterlyste mig här på bloggen och ja, det var länge sen nu. 
Jag lever, även om det inte syns, men jag hinner inte blogga. Jag har tänkt flera gånger det senaste att "nu ska jag ta en stund till bloggen", men sen kommer det alltid nåt annat i vägen. Jag har tillochmed en liten lista på saker jag har tänkt skriva om, så håll ut - jag är snart tillbaka!

Jag har sagt det förut och jag säger det igen: 
Jag lovar att försöka bli bättre. 







Pojken och flickan

Det var en gång en flicka. Hon var en ganska framåt person, men kunde även i vissa lägen vara blyg. Flickan hade väldigt dålig självkänsla och även om hon fick komplimanger så tog hon aldrig åt sig dem. Det värsta med henne själv, som hon själv ansåg, var hennes kropp. Den gillade hon inte. 
En dag träffade hon pojken. En varm, mysig och alldeles underbar pojke som överröste henne med komplimanger. Hon hade aldrig tidigare i sitt liv känt sig så sedd och uppskattad av någon person. Hon längtade varje dag efter nästa då hon visste att hon skulle få träffa honom igen. Det var pussar, kramar, ord och annat. Hon var kär. 
 
Men så helt plötsligt, en dag, så skulle de inte ses mer. Flickan åkte och pojken stannade kvar. Vem som saknar vem mest, det vet ingen. Det enda jag vet är att flickan saknar pojken väldigt mycket. Hon har även stora sömnsvårigheter och drömmer hemskt mycket drömmar, om än fina. 
 
En lycklig saga ska ju ha ett slut som "Och så levde de lyckliga i alla sina dagar.." osv osv.
Hur blir denna sagan tro? 

Den som väntar på nåt gott..

..väntar aldrig för länge. 
 
Jag ville bara säga att jag ska lägga upp merparten av alla bilderna från Turkiet. Snart. Jag måste dock slappna av först. Veckan var helt underbar, kunde inte bli bättre. Helt enkelt FÖR bra. Men fick ett riktigt ångestslut, som jag dessvärre inte kommer gå in på här så offentligt. Men mår inte helt bra av det, så därför får ni ha överseende med att bilderna inte kommer upp direkt. 
 
-
 
Ikväll ska jag på en mycket efterlängtad konsert, älskade Håkan i Slottskogen. Åh <3. 
 
Ha det fint så hörs vi snart! 
Kram

4 år sedan

Tänk att det vid detta klockslag gått exakt 4 år sedan jag tog studenten. 
Kl 13.00 fredagen den 4 juni 2009 sprang vi ut från vårt älskade Sinclair. 
Vart tog de åren vägen? Minns dagen som igår. Allt som hände, både bra och dåligt. 
Ett minne för livet. 
 
 
 
Bjuder på bilderna! 

8 saker ni inte visste om mig

Gjorde en "10 saker ni inte visste om mig" i januari och nu har jag filurat på en till! Dock bara 8 denna gången, hade inte tid att fundera allt för mycket, haha. Pass på!
 
* Jag är livrädd för stora hundar. Får hjärtklappning om en bamsing kommer mot mig. Anledningen är att jag blev påhoppad och biten när jag var ute på pw för 5 år sen. 
 
* Jag är galen i tatueringar! Som besatt, men är tacksam för att jag har en stor spärr som stoppar mig från att göra något impulsivt. De ska ju ändå sitta hela livet. Jag har i nuläget 3 st, men i höst blir det FYRA :) 

* Jag är extremt väderberoende. Lika fort som vädret kan skifta från regn till sol, lika fort skiftar mitt humör i kapp med vädret. Vid regn blir jag depp. 
 
* "Du är fasen den mest envisa människan jag känner!" och "Sluta vara så envis" är vanliga repliker jag brukar få ta åt mig av. På gott och ont ;) 

* Jag älskar att träffa och lära känna nya människor, men vid "första ögonkastet" brukar jag vara väldigt blyg. Det är dock inget som märks av utåt. 
 
* Om jag sitter själv och kollar på tvn så måste jag göra något med händerna samtidigt. Bläddra i en tidning/kokbok, lösa korsord, pilla med mobilen osv osv..blir tokigt rastlös annars. När jag kollar tillsammans med någon går det dock bättre. 
 
* Jag reser utomlands minst en vecka varje år. Ibland mer. Sen jag var 13 (2003) har jag varit i något varmt land varje vår. 
 
* Min dröm i yrkeslivet är att jobba med någon kombination av mat och hälsa. Det jag älskar mest av allt och lägger väldigt mycket av min vakna tid på. Att öppna ett café med LCHF-inriktning är en dröm som jag har planer på att sätta igång med. 
  
Mina tre godingar. Är så nöjd med de alla. Den vänstra är dock inte helt klar. 
-
Tidsinställt inlägg. 
 
 

Ingen bra rubrik

Här ekade det som vanligt..
 
De senaste veckorna har det varit så sjukt mycket i skolan och annat, så jag har inte ens hunnit med att laga mat på kvällen. Ja, då tror jag ni förstår att bloggen läggs lite åt sidan. 
Jag ska försöka bli bättre när mitt psyke lugnat ner sig lite, jag är fortfarande väldigt uppe i varv. 
 
Skolan är i alla fall avklarad nu, sånär som på att jag väntar på ett provresultat från igår.
Jag ber till högre makter att det blev godkänt. Jag kunde oavsett inte göra mer än jag gjorde. 
 
Idag har jag massa att fixa med. Ska bla till läkaren för mitt domnande ansikte och huvudvärken, och sen ikväll kommer kusin Karl och Kajsa middag. Inemellan ska jag förhoppningsvis få en stund på balkongen, och bara vara. Inte behöva sitta med något plugg överhuvudtaget. Så. jävla. skönt. 
 
Imorse var jag ute och promenixade innan frukost, jag älskar det! Önskar att min fot inte protesterade så varje gång, det vore så mycket lättare då. Sen blev det jordgubbar till frukost, perfekt. 
 
Ha en fin dag! 
 
Keso med lite grädde, mandelsmör och jordgubbar. Bästa frukosten! 
 
 

2 av 4

Nu får det vara nog i detta samhälle. Nu är vi 2 av 4 i min lilla familj som är SÅ nära utbrändhetsväggen. Fyfan. 
 
Någon som har någon erfarenhet av detta? Antingen som utbränd själv eller som anhörig? 
Vore så tacksam av några tips..
 
Detta är inte okej.
 
 
Ska man bara se på och vänta..? 

Diagnos

Nu kommer jag berätta en till del av mitt numera ganska dåliga, klagofyllda mående. Det gör jag endast för att jag vet att det speglar av sig här, hur ogärna jag än vill det. Samtidigt så är det en del av mig och det måste jag, och även ni, acceptera.
 
Jag har ju tidigare skrivit om den fruktansvärda huvudvärk jag lidit av den senaste månaden, och även domningarna i mitt ansikte sen ett halvår tillbaka, vilka blivit betydligt värre det senaste. Jag orkade inte med att gå och vara orolig för detta hela tiden, så jag gick till en neurolog/hjärnläkare som inte blev riktigt klok på vad det kunde vara. Fick tid till MR (magnetröntgen) som inte visade något speciellt konstigt där inne. Så efter att jag på mitt återbesök förra veckan satt och pratade med läkaren om mitt liv och tillstånd så fick jag en eventuell, men trolig, diagnos: Psykisk utbrändhet. Snart 23 år och utbränd. Tjiho. Han gav mig en varning: "Du måste stressa ner och vila innan din kropp och ditt psyke rasar samman". Ajdå. Gravallvarligt dessutom. Detta är ett stort problem eftersom jag verkligen inte kan slappna av. Jag vet inte hur man gör? Går alltid runt med en stresskänsla och jag kan inte bara sitta i soffan på kvällen, kolla på mitt favoritprogram och that´s it. Nej, jag måste göra nåt samtidigt. En ständig inre rastlöshet. Inget av detta syns utåt, där finns en mask.
Jag har faktiskt ett tag känt av och tänkt tanken att 'nu rasar jag snart ihop', men det har varit på ett skämtsamt, men ändå seriöst sätt. Undertonen har varit seriös. Så när läkaren satte ord och verkligen uttryckte det jag längre funderat på, blev jag faktiskt lite rädd. Jag vill inte bryta ihop. Jag måste orka.
 
Dessutom har jag tydligen sjuklig sömnbrist. Jag sover mina 7-8 timmar/natt, men kvaliteten på sömnen är noll.
Han förklarade det som att eftersom jag är så uppe i varv hela dagarna så går kroppen in i "dagsläget" under natten, alltså uteblir återhämtningen som normalt ska finnas under nattsömnen. Inte bra. Inte alls bra.
Tänk så mycket psyket kan påverka människan.
 
Med detta sagt är det ingen empati och "tyck synd om" jag är ute efter, nej jag vill bara berätta och förklara mitt mående och klagande.

Avslutningsvis så har det aldrig känts bättre och mer lägligt med semester. 10 dagar i fjällen passar perfekt nu. Och som grädde på moset, 5 dagar kvalitetstid med en saknad vän.

Medvetna val

Jag tänkte bara dela med mig lite snabbt av min åsikt när det gäller olika val, fokus kost
 
Långt innan jag började med LCHF så var väldigt många av mina val omedvetna och impulsstyrda. Blev jag sugen på godis kl 20.50 på kvällen (och affären stängde 21) så var det bara tvunget att jag skulle rusa dit. Jag kunde ju inte klara mig utan. Eller? (En annan gång ska jag försöka berätta lite om mitt gamla, sjuka beteende med att dessutom besöka olika affärer. Påminn mig om jag glömmer, det är rätt intressant och vet att många delar samma erfarenhet som jag. Dock lite skambelagt, så många vågar inte prata om det).
Det var såklart delvis den där sockerdjävulen om spökade i mitt huvud, men jag var heller inte den som försökte in i det längsta att stå emot. Mina beslut gick rätt fort att fatta. Då. 
 
Idag däremot, så är det totalt annorlunda. Det är som att jag inte är samma människa när det gäller just det. Dels har jag väldigt sällan sötsug över huvudtaget, men just skillnaden är att alla, och då menar jag verkligen alla, mina val idag är helt medvetna. Jag stoppar ingenting i munnen av ren impuls. Jag vet precis vad jag får äta inom lågkolydratkosten, och vad jag mår bra och mindre bra av. Jag vet att om jag trycker i mig en kanelbulle så mår jag extremt dåligt, både psykiskt och fysiskt, i en vecka sen. Alltså inte värt det. 
 
För några månader sen var jag sjuk och tappade min matlust totalt, äcklades av princip allt utom smoothies. Jag gjorde då valet att några gånger mixa ner en halv kiwi. Medvetet, för att jag helt enkelt behövde C-vitaminer. En bild på det la jag ut på Instagram där jag genast fick några kommentarer om att "Det är inte bra", "Det är massa socker" bla bla bla. Som att jag inte vet det? Jag har ätit LCHF i snart ett år, jag vet att frukt inte är bra.
Men det var ett medvetet val jag gjorde (jag fick inga större men av det..).
 
Igår gjorde jag valet att till mellanmål toppa min kesogrädde med en passionsfrukt. Ett medvetet val. 
Jag vägde fruktköttet, räknade och kom fram till att det jag fick i mig på det var knappt 1,5g kh. 
Det tycker jag är helt okej. Det är inget jag brukar äta, så det kändes som lite vardagslyx helt enkelt. 
Jag la upp även detta på Instagram och var beredd på att ta fighten, men vet ni? Inte en enda negativ kommentar denna gången. 
Var det för att folk tänker "Hon vet att det inte är det bästa att äta, men har ändå ätit LCHF så länge så hon har säkert koll på det", eller var det endast för att jag skrev ut att det inte var så mycket kolhydrater i det? 
Det tål att funderas på..