Hypokondri?

Dygnet runt går jag och bär på en otäck känsla, en rädsla. Den har varit med några månader nu, men jag har inte varken velat eller vågat prata med någon om det. Jag vet att folk bara skulle tycka jag är helt knäpp i huvudet. Att jag bara vill ha uppmärksamhet. Men nej, jag skriver nu för att jag bara måste få ur mig det, lätta hjärtat liksom.
Det är en jättehemsk tanke att "utnyttja", men jag är rädd att jag är sjuk. Att jag har cancer. Har eller kommer att få inom ett par år. Jag vet, förmodligen en helt absurd tanke, men någonting långt inom mig har sagt mig det länge nu. Det finns dessutom flera tecken som matchar just cancer, denna fruktansvärda sjukdom. Bland annat så får jag blåmärken utan att ha slagit i nåt, jag känner knölar och jag tappar otroliga mängder hår. Galet mycket. Konstigt att det ändå finns så mycket kvar efteråt tänker jag..

Nu låter det nästan som att jag gör "narr" av cancersjuka människor, men så är det verkligen inte. Så får ni inte ta det. Och jag förväntar mig inget svar från någon heller, var bara tvungen att få det ur mig. Vem vet, det kanske är någon mer där ute som känner som jag eller nåt liknande?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback